Musikteori  

Musikteori är läran om hur musik är uppbygd och strukturerad. Ett sätt att förklara musiken vi hör, kan man säga. Här är de två mest grundläggande begreppen:

  • Ton

Toner är ljud vars ljudkällor vibrerar med distinkta och hörbara frekvenser. Det är det som skiljer dem från brus och oljud, vars ljudkällor har så många olika frekvenser att det blir omöjligt för det mänskliga örat att göra någonting av det. En grundton är antingen den första tonen i en skala eller en tonart, och de toner som skapar en tons speciella karaktär, eller klangfärg. Avståndet mellan två toner kallas för intervall.

De flesta typer av musik använder sig av ett system med tolv toner. Sju av dessa kallas för stamtoner och är C D E F G A H (ibland kallas H för B). De motsvarar de vita tangenterna på ett piano. De övriga fem är halvtoner, som man får genom att höja eller sänka en stamton ett halvt steg. De är de svarta tangenterna på ett piano. Efter tolv toner har man en oktav, och börjar om från början.

  • Rytm

Rytmen bestämmer hur toner och uppehåll ska fördelas över tiden, hur länge, och hur kraftfullt en ton ska anslås. När man hör ordet rytm tänker man kanske på en trumslagare, men rytm är centralt för alla typer av musikinstrument. Från rytm kan man skapa vad som kallas takt eller taktart, en indelning av musiken på ett visst, rytmiskt sätt. Mycket traditionell västerländsk musik är baserade på relativt okomplicerade taktarter, ofta i tre fjärdedels- eller fyra fjärdedelstakt.

Matematik och musik
Digital universe 2

Godfried Toussaint är en professor i datavetenskap, som 2005 skrev en avhandling på ämnet “Euclidean Rhythms”. Den grundläggande idén med dessa rytmer är att man distribuerar ett slumpmässigt antal toner jämt över en längre tid. Om man tänker sig fyra toner över 16 takter, får man en enkel fyra fjärdedelstakt. Ändras antalet toner till fem får man en helt annorlunda taktart.

Musikteori har egentligen ingenting att göra med förmågan att kunna spela ett instrument eller skriva musik. Det finns gott om exempel på berömda musiker som varken kunde läsa noter, visste vad konsonans och dissonans var eller förstod sig på ackordprogressioner.