Musiken har alltid varit ett sätt för människan att hålla traditioner vid liv och berätta sedelärande historier för nya generationer. Den finns i varje kultur och världsdel och dess historia går tillbaka långt innan det fanns skriftsystem att beskriva och nedteckna den.
Det finns teorier som går ut på att vissa av de stenåldersgrottor med målningar, som hittats i Spanien och Frankrike, har speciell akustik och skapades som konsertlokaler. Kanske fungerade de som ställen där historier och viktig kunskap förmedlades? Mycket tyder på att man inte gjorde så stor skillnad mellan sång, dans, diktning och historieberättande. De ingick alla i ritualer och framföranden som kanske var mer praktiska än konstnärliga till sin natur.
Forskare tror att rytminstrument var bland de första instrumente
n som människan tillverkade och använde. Primitiva rytminstrument är ganska lätta att tillverka – urholkade trädstammar, stenar, torkade frukter – ja, allting man kan slå på för att skapa rytmiska ljud. Efter det kom troligen flöjter, skapade av djurben eller trärör.
I och med att musiken utvecklades och blev allt mer planerad och genomtänkt, uppstod behovet att kunna nedteckna och bevara den. Detta sätt att systematiskt nedteckna musik kallas musiknotation. Det äldsta kända systemet kommer från Kina och skapades ungefär 1.300 år före kristus. I Grekland har man hittat arkeologiska rester av musiknotation daterade till 400 år före kristus.
Den Katolska kyrkan förstod värdet av musiken som spridare av det kristna budskapet, och stipulerade redan ca 600 efter Kristus hur musiken skulle användas i kyrkan. Påven ansvarig för detta var Gregorius I, och han fick namnge det som idag är känt som Gregoriansk sång.
Under medeltiden började så kallad polyfonisk musik utvecklats ur monofon, eller enstämmig, musik. Denna teknik går under namnet kontrapunkt, en metod för att sätta ihop olika stämmor och få dem att fungera tillsammans. Musiken började bli mer komplex. Under renässansen började musiken närma sig humanismen och vetenskapen, något som återspeglades i mer sekulär musik. Boktryckarkonsten uppfanns även, vilket gjorde att notskrifter kunde spridas mycket enklare.
Musiken utvecklas ständigt, och har blivit mer och mer komplicerad. Dagens notskrift kan beskriva alla aspekter av komplexa stycken – dynamik, tempo, frasering osv.
